Text & Foto: Tobias Marbenius

“Julenatt skänk mig frid, skänk mig frid i orostid. Låt ditt budskap ge mig tröst – låt mig höra fridens röst”, så lyder inledningsvis texten på Anebyparet Sandra och Erik Nilssons senaste jullåt.

I en röd liten stuga i Önnestorp utanför Lommaryd bor sedan några år tillbaka familjen Nilsson. Familjen består av mamma Sandra, pappa Erik och barnen Vera, 5 år, och hennes lillasyster Ines som är 2 år.

När jag anländer till sugan, för att prata lite om den jullåt som Sandra och Erik nyligen har släppt, börjar det att skymma ute. En katt kommer och möter mig när jag är på väg till ytterdörren, på sitt sätt hälsar den mig välkommen genom att stryka sig mot mitt ena ben. Samtidigt som jag lyfter handen för att knacka på ytterdörren möter jag Sandras blick genom dörrfönstret, så knackningsrörelsen avtog rätt så fort. Sandra öppnar och hälsar mig välkommen, straxt efter kommer Erik och gör detsamma och frågar om jag önskar en kopp kaffe. Vi slår oss ner vid köksbordet och börjar att prata.

Ett tu tre kommer ett av barnen glad i full galopp in i köket från rummet bredvid. Det var Ines, 2 år, som kom. När hon närmade sig bordet där vi satt fick hon syn på mig. På ett glatt och barnanpassat sätt sa jag – Heeeej!, samtidigt som jag med munnen och resten av ansiktet gjorde ett stort och glatt leende (Pluggade Barnkunskap 1992) .Glädjen som fanns i Ines ögon när hon kom in i köket förbyttes till skräck som sedan övergick till väldigt blöta ögon med tillhörande ljud. Mamma Sandra insåg rätt så snabbt att med den chocken man får av att det sitter en skäggig, rätt så fyllig främmande gubbe på köksstolen i sitt hem, som säger heeeeej! – så måste en insats göras rätt så omgående. Bärandes av sin mamma förflyttades Ines tillbaka in till det rum som hon kom ifrån, och där blev de sedan kvar en stund…

Bad förstås om ursäkt och förklarade min fulla förståelse genom att berätta att jag upplever samma sak som Ines varje morgon när jag tittar mig i spegeln.

Efter en stunds tystnad, passade jag på att fråga Erik om vem han var och hur det kom sig att de har flyttat till Aneby.

– Jag är uppvuxen i Ekenässjön. På Njudungsgymnasiet i Vetlanda gick jag estet och det gjorde även Sandra, så det var där som vi träffades. Jag läste vidare på Folkhögskola och Musikhögskola i Örebro dit vi även flyttade, berättar Erik.

Efter 10 år i Örebro hade familjen utökats med en familjemedlem. Sandra och Erik kände att de ville komma närmare sina nära och kära, så de började att se sig om efter något lämpligt boende. De hade vissa önskemål, ett var att de skulle få plats med att utöva sin musik. När de kollade runt på nätet såg de en röd mysig stuga i Önnestorp i Aneby kommun. Till stugan hörde två hus till, vilket gjorde det hela intressant. Sandra och Erik slog till och nu fungerar ett hus som boningshus, det andra är för musik och det tredje som gäststuga.

Nu har chocken på Ines lagt sig och Sandra kommer åter till bordet.
– Jag är från Sävsjö från början, berättar hon. När Erik läste musik studerade jag till socionom och efter det till diakon och nu arbetar jag som diakon i Allianskyrkan här i Aneby.

Erik arbetar som musiklärare på Nyhemsskolan i Nässjö och är utöver det frilansande musiker. Trummor är huvudinstrumentet, men han trakterar fler instrument.

Låten Julenatt som Sandra och Erik nu är aktuella med är från början en dikt av Daniel Fält, en kompis till paret.
– Daniel skriver juldikter varje år för att sedan skicka till släkt och vänner. Sedan jag läste den för två år sedan har jag känt att vi skulle göra något med den, berättar Sandra.

Erik har tonsatt texten och spelar även trummor på inspelningen. Sandra sjunger.
Daniel Fält som skrivit texten spelar piano, klarinett och tvärflöjt. Bakom kontrabasen finns David Salminen.

Jag har sett på Spotify att ni tidigare har släppt andra jullåtar, brinner ni extra just för julen?

– Nja, det har nog mest bara blivit så, säger Erik och vänder sig mot Sandra. – Jag gillar julen, och det är lätt att ha ett mål att jobba mot och då är julen ett bra mål, då har man en deadline att jobba mot, berättar Sandra.

Sandra och Erik är som duo annars ute och spelar flitigt, främst i kyrkor och mest i sommartid.
– Nu under pandemin har livegiggen legat nere, men under hösten har det kommit igång en del så sista tiden har varit rätt okej ändå, säger Erik.

När duon är ute och spelar framförs egenskrivna låtar varvat med psalmer, musiken framförs organiskt och akustiskt ofta i visform med Erik på piano och Sandra på sång.

– Även att vi inte bott i Aneby tidigare känns det som att vi har kommit hem, hem till Småland. Här blir vi kvar länge, berättar Sandra och Erik.

Innan jag lämnar idyllen i Önnestorp är det dags att föreviga besöket med några bilder. Vi tar oss in till rummet där Ines och Vera sitter och pysslar. Denna gång gick mötet med Ines bättre, mycket bättre – så hopp om Julefrid återfanns förhoppningsvis hos familjen Nilsson.

Erik sätter sig vid pianot och för fingrarna över tangenterna, Sandra tar ton och jag kan väl så här i efterhand erkänna att jag medvetet tog extra lång tid på mig med fotograferandet, det lät både ljuvligt och juligt, jag ville absolut höra mer – och mer från Sandra och Erik är på gång så håll utkik här på AnebyNytt.

Här är Spotify-länk till Julenatt med Sandra och Erik.

Julenatt finns även med på AnebyNytts Spotifylista, länk här.