Text & foto: Tobias Marbenius
På onsdagskvällen klockan 20:30 gick ingen mindre än Ebbot Lundberg upp på scenen i det gamla missionshuset i Lommaryd. Det var föreningen Lokus, Lommaryds kultursällskap, som hade lyckats boka Ebbot och hans duktiga musikanter.
När jag anlände till Idelund i Lommaryd på onsdagskvällen möttes jag av en sprakande eld och marschaller. Ut genom fönsterna strålade ett varmt och mysigt ljus.
På en lapp på ytterdörren stod det “Fullsatt” och när jag öppnade dörren möttes jag av värme och en skön atmosfär. Innanför ytterdörren hälsades jag välkommen och mitt namn prickades av på en lista samtidigt som ett gult armband fästes runt min ena handled.
På grund av de rådande pandemirestriktionerna kunde kulturföreningen endast ta emot 50 personer, först till kvarn var det som gällde för de åtråvärda biljetterna.
I takt med att dimman på mina glasögon lättade såg jag mig om i lokalen och möttes av den fantastiska inredningen. I fåtöljer och runt borden hade folk slagit sig ner, vid baren var det full aktivitet och framme vid scen stod instrumenten redo för att användas.
Styrelsemedlemmen Jimmy Söderholm kom fram och frågade om jag ville snacka med Ebbot och bandet innan deras spelning. Jag hade egentligen inte tänkt att göra någon intervju, men nu när tillfälle gavs kunde jag ju förstås inte motstå – så jag sa ja och tog rygg på på Jimmy. Efter några steg var vid inne i logen och där satt han, Ebbot Lundberg tillsammans med sitt band.
Jimmy presenterade mig och frågade om det var någon i sällskapet som kunde tänka sig att snacka en stund med mig. – Det går bra, svarade Ebbot som satt nersjunken i en fåtölj. Några gitarretuier plockades undan och jag fick en pallplats mitt emot Ebbot.
Lommaryd, hur känns det att komma hit?
– När vi klev in här blev vi helt tagna, jag gillar loppisar så det här var helt klart rätt ställe att komma till, fantastisk lokal. Vi har varit ute på en turné nu och det här blir avslutningen på turnén, sista spelningen för i år, berättar Ebbot.
Ebbot berättade vidare att på kvällens spelning finns Billy Cervin på gitarr, bakom tangenterna finns multiinstrumentalisten Gunnar Frick. Miriam Patel står för körsången och Håkan Molander, som även är ordförande i Lokus, spelar cello.
En person kommer in och berättar att de straxt ska upp på scenen och att spelningen har blivit tidigarelagd. – Varför stressa, säger Ebbot.
Jag tackar för pratstunden och tar mig åter igen ut i den stora salen. Straxt efter kommer bandet upp på scen och en liten stund efter det kommer Ebbot och får ta emot en rejäl applåd.
Från första till sista minut gav Ebbot och musikerna allt. Låtarna framfördes med en otrolig energi och professionalism och sången av Ebbot levererades på ett minst sagt majestätiskt sätt.
I en av låtarna tog Ebbot micken med sig och gick ner från scenen och gick runt och sjöng mitt bland publiken. När låten var slut berättade han att det var ju mysigare här, så han flyttade ner gitarr och mikrofonstativ på golvet nedanför scenen och fortsatte konserten därifrån.
Föreningen Lokus startade upp så sent som i år, men ändå har de hunnit med en hel del evenemang.
– Tanken är att det ska vara fyra evenemang per säsong, berättar Håkan Lindström, som är kassör i föreningen och ägare till Idelund, det gamla missionshuset där konserten höll hus. Vi har lite på gång, men inget är spikat inför 2022, berättar Lindström.
Anebygrabben Henrik “Fimpen” Johansson är ett stort Ebbot-fan och givetvis fanns han på plats när Ebbot gästade Lommaryd.
– Ebbot är lite som en husgud för mig. Jag har varit på mängder med spelningar där Ebbot varit med, både i The Soundtrack of Our Lives och Union cabride productions. Ebbot är otroligt duktig i allt vad han gör, från visa till hårdrock, berättar Fimpen innan han börjar att samtala med cellisten i bandet, Håkan Molander, som just klivit av scenen för en paus.
Under kvällen bjöds publiken på en blandad repertoar med bland annat låtar från Ebbots tid i The Soundtrack of Our Lives så som Instant Repeater ´99 och låtar från Ebbots senaste platta.
Musikanterna hade delat upp spelningen i två set, men efter att den sista låten i set två var spelad fick de stående ovationer vilket ledde till att de bjöd på ytterligare ett antal låtar. Straxt efter när onsdagsdygnet övergått till torsdag togs det sista ackordet för kvällen, och en svettig Ebbot gick av scenen med orden – Vi kommer med all säkerhet tillbaka. Vilket jävla ställe, ni ska vara väldigt glada. Det är bara skitställen i Göteborg och Stockholm, bättre att bo här – ni har dragit vinstlotten.
Annons