Text & foto: Kjell Olof Bohlin
Det var nog länge sedan Svenska kyrkans församlingshem i Aneby var så uppfyllt av skratt och fartfyllt program. Söndagen den 24 april var teatergruppen “Ekipaget” från Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke utanför Göteborg medverkande gäster i den kyrkliga miljön.
Det var “Alla får plats”-gruppen som inbjudit teatergruppen till Aneby. De nio medverkande ungdomarna går nu sista terminen på en treårig utbildning inom musikalisk gestaltning. Eftersom var och en i gruppen hade framträdande roller förtjänar samtliga namn att nämnas: Sofia Carling (med rötter i Aneby), Frida Månsson, Linnea Lahte, Signe Blix, Fanny Wranne, William Carling, Josefin Nordberg, Alexandra Dahlqvist och Olivia Broberg.
Povel Ramel skulle i juni fyllt hundra år och föreställningen “I glädjens tecken” är en hyllning till hans skapande.
Det blev snabbt fullsatt vid de många borden i församlingssalen. Några festligt klädda ungdomar från Aneby gick omkring i salen och serverade äppelkaka och kladdkaka till kaffet. Det kan intygas att det smakade fest.
De nio medverkande artisterna var klädda i festliga och färgstarka kläder och deras rörelseschema var i mästarklass. Flera av dem spelade olika instrument: Banjo, elgitarr, elpiano, och olika rytminstrument.
Bland de låtar besökarna fick lyssna till fanns både bekanta och mindre kända låtar.
Föreställningen började med “Det gamla gänget” och fortsatte med “Goddag på er alla.” I den senare låten finns den välkända meningen “Min far han hette Kurt.”
Vacker stämsång kunde noteras i “Detta hände sig på den gamla goda tiden.”
Sången “Varför är det ingen is till punschen” visade sig ha en allvarlig bakgrund. Bakom en fråga av lyxkaraktär, fanns enligt visan följande fakta: “Far dog i kolera i går och mamma är ute och tigger bröd till kvällen.”
Det pågick en ständig dialog mellan de medverkande ungdomarna och tempot var hela tiden mycket uppskruvat.
Frågan “Var är tvålen syster/broder” och det dystra konstaterandet “Far, jag kan inte få upp min kokosnöt” framkallade breda leenden och glada skratt.
Det visade sig att man kan sjunga “falsksång” på ett mycket musikaliskt sätt!
Föreställningen avslutades med två av Povel Ramels mest välkända låtar, “Ta av dig skorna” och som uppskattat extranummer “Underbart är kort.”
Många av besökarna passade på att framföra sitt personliga tack till de musikaliska ungdomarna efter en timmes underhållning av bästa märke.
Kanske med anknytning till det årliga “Karamelodiktstipendiet”, utdelat till Povels minne, till en person som förnyat det svenska språket (två kg karameller och en prissumma), tackade Mia Jönsson med hjärtliga ord och en strut karameller.
