Text & foto: Kjell Olof Bohlin

Varje gång det blir aktuellt med ett besök på kulturreservatet Åsens By, kommer tanken “är det inte just nu Åsen är som vackrast och mest besöksvärt?”

Denna dag blir mötet med körsbärsträdens skimmer och lövträdens grönskala en uppenbarelse av skapelsens härlighet. Programmet denna dag hade rubriken “Vårbruk med häst” och de många besökarna gick med lätta steg i riktning mot platsen där arrangemanget skulle äga rum.

Innan hästarna skulle visa upp sin arbetskraft, blev det tillfälle för ett samtal med trädgårdsmästarpraktikanten Ewa Jacobsson. Hon har nyligen börjat en praktikperiod, som en del av sin utbildning till trädgårdsmästare.
– Jag skall vara här i sex veckor under våren och återkommer sedan lika många veckor i höst, berättar Ewa.

Hur har du upplevt mötet med Åsens by?
– Detta är mitt första besök på denna vackra plats. Det jag främst tänker på är att helheten är bevarad, att miljön är enastående och att det här finns plats för traditionella hantverk.

Vad har du gjort hittills och vad skall du göra under våren?
– Det är främst tre saker som finns på min lista, säger Ewa som just idag jobbar i serveringen.

1, Jag skall jobba med inventering av de fruktträd som finns på gården. Det gäller äpple, körsbär, päron och plommonträd. Den tidigare inventeringen gjordes 2001, så det är dags för en ny.

2, Min uppgift är också att restaurera de olika odlingsytorna och försöka återställa dem i ursprungligt skick. Just nu är det planering som är aktuellt.

3, Jag håller på att lära mig att bygga gärdsgårdar på småländskt vis. När jag lärt mig den konsten, finns det mycket att göra.

Exakt klockan elva är det dags för vårbruket med hjälp av stabila kraftpaket. Inte mindre än åtta hästar finns på plats för att dra harven över åkermarken. Det är både nordsvenska hästar och de något större ardennerna som hjälps åt. En av hästarna har ett specialuppdrag.

Någon undrar var det är för vagn, som står i ett hörn på åkern. Det ser faktiskt ut som en gammaldags barnvagn. Någon kan berätta att det är en potatissättare, med ett skovelhjul som skall placera ut sättpotatis på åkern. Hästen går långsamt rad efter rad samtidigt som en medarbetare placerar potatis i behållaren. Ett imponerande samspel, som väcker beundran hos undertecknad – som just grävt ner potatisen i det egna landet med hjälp av spade och assisterande hustru.

Gunnar Magnusson från Månsarp berättar att han har en sådan enradig potatissättare hemma.
“Det är roligt att traditionen lever kvar och att unga människor tar vid.”

Anna Andersson är en av dem som har kommit till Åsen med sin häst. “Min häst heter “Stallargårdens Caiser” men går under smeknamnet “Kaj.” En av hästägarna har åkt ända från Hestra utanför Gislaved.  “Jag heter Niklas Spetz och min häst har namnet Melissa. Det är verkligen roligt att vara här igen.”

Många passar på att ta del av Åsens hembakade produkter så som smörgåsar, bakelser och våfflor.

När borden inomhus inte räcker till, väljer flera att sitta utomhus vid uppställda trädgårdsmöbler.