Text & foto: Kjell Olof Bohlin

“Vi skall skydda det mänskliga, inte bara det blågula”. Så sa förre biskopen och Anebybon Jan-Olof Johansson i sitt tal i Lommaryds kyrka på nationaldagen.

Sedan lång tid är det tradition att fira en större gudstjänst på nationaldagen i Lommaryds kyrka.
Detta år var det på nytt möjligt att följa denna tradition för 120 besökare.

På gården välkomnade Prästen Karin Sanell besökarna till en högtidsdag med det blågula i centrum.

Till trumpetmusik av Ulf Engström hissades flaggan och nationalsången sjöngs kraftfullt av de församlade. Därefter skedde inmarschen till den smyckade landsbygdskatedralen.

Inne i kyrkan framfördes spelmansmusiken “Gånglåt från Äppelbo” av kantorerna Claes Ljungdahl och Pierre Jacobsson på orgel och piano.

Claes Ljungdahl välkomnade kyrkfolket och ledde sedan Novakören i sångerna: “Det finns en kärlek” och “Sommarens dörr står nu på glänt.”

Med precision och efterklang spelade Ulf Engström den nästan bortglömda “Där björkarna susa.”

Felicia Pettersson, med uppväxt i Aneby, briljerade med sången “Av längtan till dig.”

I vacker folkdräkt från Norra Vedbo härad konstaterade Anita Walfridsson att “äntligen får vi fira nationaldagen på riktigt. För tredje gången i rad har vi kallat förre biskopen Jan-Olof Andersson att vara nationaldagstalare. Tredje gången gillt.”

Under några uppväxtår bodde Jan-Olof i Aneby, där hans pappa Gunnar var pastor i Allianskyrkan. Han gladde sig åt att vara tillbaks i Aneby och sa sig känna igen många av besökarna.

I sitt kärnfulla och innehållsrika tal framhöll den förre biskopen bland annat följande:

• I år har faktiskt annandag pingst återerövrat sin status som helgdag och sammanfaller med nationaldagen.
• Pingst bör vara en lustfull tid med hänryckning och “Andens vind över världen”.
• I år påminns vi om att det blågula inte bara är förenat med vårt land utan också hör samman med solidaritet för Ukrainas lidande folk, deras flagga har som bekant blågul färg.
• Vi skall främst skydda det mänskliga i världen, inte bara det nationella.
• Endast den rädde stänger in sig inom ett staket och låser dörren för objudna gäster.

Det är sällan som en applåd följer ett tal, men nu hände det. Applåden varade länge!

Novakören sjöng om den blommande jordens härlighet, innan Felicia Pettersson sjöng “Kärleken är”, förknippad med melodifestivalen.

Sedan biskopen läst en bön skriven av Kyrkornas världsråd, var det igen dags för trumpetsolo av Ulf Engström. Denna gången var det Mats Paulssons “Visa vid vindens ängar” som fyllde varje del av kyrkans stora rum.  När Felicia Petterson i avslutningen sjöng “Gabriellas sång” blev stämningen förtätad. “Jag vill känna att jag lever”.

Efter det högtidliga uttåget till spelmansmusik, serverades smörgåstårta i kyrkparken.