Text & foto: Kjell Olof Bohlin
“Så berörd har jag aldrig blivit av en föreläsning”.
Det var fler än en som kraftigt berördes av det som hände vid föreläsningen i fredags kväll.
Programmet samlade en fullsatt lokal och var annonserat som en föreläsning “om Anebys flyktingmottagande 1945”. Bland de polska flyktingar som anlände till Aneby station fanns Halina, som genom flera under överlevt nazitidens grymheter.
Det var dottern Annie Sverker och barnbarnet Sofie Thuresson, som berättade Halinas livshistoria.
För passande musik svarade barnbarnsbarnet Tyra och konsertpianist Kristine Bratlie.
Jan-Olov Adolfsson var kvällens programvärd och hälsade medverkande och åhörare välkomna.
Här följer en sammanfattning av en mycket dramatisk livshistoria:
- Halina Johansson föddes 1927 i Polen och kom med buss och tåg till Aneby 1945.
- Hon bodde kvar i Aneby fram till sin död 1998 och blev välkänd och omtyckt i samhället.
- “Sången till Warszawa” spelades upp på en något raspig inspelning med Bertil Boo som sångare. “Warszawa är staden den kära / en pärla i städernas rad / Vi kämpade för dig med ära / Men tung var den sorg vi fick bära.”
- Sofie Thuresson berättade att stunden idag blir fylld av mycket mörker, men också av livskraft.”
- Farmor Halina undgick gaskammaren i Ravensbrück vid flera tillfällen.
- Åhörarna fick en kortfattad lektion om bakgrunden till andra världskriget och fick veta att även många polacker utan judisk börd hamnade i olika koncentrationsläger. “Det var endast den ariska rasen som ansågs värdefull.”
- Under september 1939 anfölls Polen av tyskarna och då var farmor 12 år gammal.
- Familjerna delades upp i olika grupper. Halina såg Hitler färdas genom staden och kände rysningar.
- En kusin våldtogs och dödades mitt framför det församlade folket.
- Halina tilldelades numret 59235 och fick svälja sin vigselring i munnen för att den inte skulle stjälas.
- Hon straffades ibland för att hon inte ansågs arbeta tillräckligt snabbt. Fick bland annat stå i en vattentunna i 24 timmar med skylten “Spotta henne i ansiktet.”
Under en paus från den starka berättelsen spelade Kristine Bratlie pianotoner med dova klanger.
När Halina kom till Aneby den 5 maj 1945 trodde hon att hon hamnat i himlen. Hon gifte sig på nytt den 16 november 1946, efter att ha förlorat sin första man. Halina fick jobba på Fjordmarks fabrik, där man tillverkade klädhängare. Fem år senare dog mannen och Halina blev ensam med de tre barnen.
Tillsammans spelade Tyra Thuresson på fiol och Kristine Bratlie på piano “Schindler´´s List.”
“Jag skall be min faster Annie komma fram till scenen och berätta fler detaljer. Hon är ett levande lexikon.”
Barnen fick gå ärenden redan som små och placera livsmedel från affären i en grop bakom huset. Något kylskåp fanns inte i hemmet och för att klara vardagen fick man flera gåvor från omtänksamma Anebybor.
Barnen blev retade i skolan därför att de var annorlunda och hade trasiga kläder. “Vi kallades för fattiglappar.”
Vid begravningen hade Halina önskat sången “Jag är en främling, jag är en pilgrim.” Den framfördes i en inspelning med Einar Ekberg som solist.
Under föreläsningen var en stor grupp släktingar till Halina samlade för att lyssna. Någon av dem sa: “På grund av Halinas livskraft och energi är vi här och har fått ett gott liv.”
Vid serveringen kunde man se en utställning där bilder och tidningsklipp dominerade.
Det berörande programmet avslutades med ett skickligt framfört musikstycke. Kristine Bratlie spelade Michael Jacksons klassiska låt “Heal the world.”
De vackert folkdräktsklädda systrarna Tyra och Selma Thuresson, med polska dräkter, gick omkring och bjöd besökarna på en speciell kaka. Denna smakfulla kaka var bakad efter ett recept som Halina lämnat efter sig.
