Text & foto: Kjell Olof Bohlin.
För den som bott i landskapet under mer än trettio år, blir det en vana att återvända regelbundet.
I fredags, den 14 april, bar det iväg på en kulturresa till Falbygden och Hornborgasjön. Detta trots att vädret var både kyligt och innehöll ogästvänliga regnskurar. Dagen passade oss bra och fick bestämma tid för årets avresa. Resenärerna var Ingegärd och Kjell Olof Bohlin.
Det vanliga raststället för intagande av kaffe och smörgås är Stenkammargraven vid Karlebyvägen strax utanför Falköping. “Nu får vi nog ändå ta matsäcken i bilen” sa vi till varandra när regnet ökat i styrka. Men som på beställning upphör tillfälligt regnandet och vi tar korgen med oss ut till bordet intill den väldiga gånggriften. Den är 16 meter lång och 2,5 meter breda gången fram till själva griften är 11 meter. De tyngsta takblocken väger hela 20 ton. Den som varit guide i området vill gärna förmedla några fakta. De tretton gånggrifterna som ligger på rad efter Karlebyvägen, byggdes för cirka 5.300 år sedan och är något äldre än Egyptens pyramider. Varje grav är en släkt- och generationsgrav, som kunde ge plats åt närmare 200 sittande begravda. Vägen efter gånggrifterna bedöms som en av Europas äldsta med ursprunglig sträckning. Här i trakterna började en gång det svenska jordbruket. På Falbygden finns över 200 av landets 300 registrerade gånggrifter.
Från vår rastplats ser man tydligt platåberget Ålleberg, världens högsta berg (335 m ö h) med den lagerföljden av bergarter. Falbygden omges för övrigt av sex sådana platåberg med lagerföljden urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas eller trapp. Uppbyggnaden skedde för cirka 500 miljoner år sedan. På denna plats sitter man omgiven av långvarig mänsklig historia.
När vi skulle åka vidare hörde vi sånglärkans drillar i skyn och på en åker längre bort storspovens flöjtspel.
Vårt huvudärende var ju egentligen tranornas samlingsplats vid Bjurum intill Hornborgasjön.
Det varma vädret förra veckan fick många att flytta norrut, men 6.300 ståtliga urtidsfåglar fanns på plats vid vårt besök. Som mest under våren hade det räknats in 27.000 under en dag!
På en skylt utanför byggnaden “Trandansen” kunde man läsa om besök av ett antal fågelarter vid sjön. Bland dessa nämner jag bläsand, gråhäger, havstrut, havsörn, rödbena, röd glada, brun glada, stare, sånglärka, vigg och tofsvipa.
På väg till andra sidan sjön skulle vi gästa Göran Löfwings konstgård och gästgiveri, var det bestämt.
Göran Löfwing är en av våra skickligaste naturmålare, som snart varit verksam i 40 år. Vid Sätuna har han sin ateljé och utställning. Lokalerna rymmer även ett matställe av hög klass. När vi tittat på en del av konsten är det dags för en laxtallrik med rikliga grönsakstillbehör.
Vid fågeluddens naturum finns en omfattande utställning, som presenterar bygdens historia. Intill den vassklädda byggnaden finns olika gömslen, som hjälper betraktaren att få närkontakt med olika fågelarter. Vid denna plats finns en av landets stora kolonier med skrattmås. Genom den kraftiga ljudkulissen kan man höra sothöna och skäggdopping. En prydlig svarthakedopping simmar lugnt genom vassruggen.
På hemvägen passerar vi ett av landets märkligaste gravfält. Det heter Ekornavallen och rymmer gravtyper över en tidsperiod av 4.000 år, från fem gånggrifter till flera järnåldersgravar. Det lär inte finnas någon motsvarighet i vårt land och troligen inte heller i Norden.
Belåtna med dagens kulturupplevelser återvänder vi till vårt Småland!
Annons