Text & foto: Kjell Olof Bohlin.
Björkenäs missionshus med gudomlig utsikt över sjön Ören och Grännabygden, byggdes redan 1866 och är fortfarande i bruk med regelbundna gudstjänster. Bönhuset ligger i Vireda socken och är troligen det äldsta bönhuset i bygden (157 år) som är i bruk för sitt ursprungliga ändamål.
Första helgen i maj är det traditionellt en tredagars vårkonferens i Björkenäs missionshus. Anebynytt hade möjlighet att vara närvarande de två första dagarna.
Vid fredagens läsarmöte medverkade “Vi-kören” med medlemmar från Gränna, Örserum och Gripenberg med sångavdelningar. Anders Milerup från Gränna medverkade med förkunnelse.
Sedan Roland Forsberg hälsat välkommen och läst ett inledande bibelord sjöngs den gamla läsarsången “Låt mig få höra om Jesus”. Vi-kören med Helene Thörn som ledare och Carina Josefsson som pianist inledde sin medverkan med några skapelsesånger: “Vem är det som skapat / Så stor är Gud / På min blomsteräng”. Man behövde bara se ut genom fönstren för att uppleva naturens grönskande under. En av sångarna läste sin egen dikt “Ett uppvaknande”.
Anders Milreup är pastor inom Equmeniakyrkan, men har även innan pensionen arbetat som lärare och rektor. I sin förkunnelse anknöt han till helgens tema “Att växa i tro” och framhöll att:
- Vi får leva i påskens mysterium och växa i vår tillit till ett omvälvande under.
- Med frågor och tro får vi ställa frågan “Vad har påskens händelser betytt för oss?”
- Lärjungen Petrus förnekade sin Mästare men blev förlåten och upprättad när han förklarade sin kärlek lika många gånger som han uttalat sin förnekelse.
Efter psalmsång och insamling till behövande i Ukraina, var det dags för en ny sångavdelning av Vi-kören. Bland annat sjöngs sången “När jag inte orkar sjunga”. En av körens mannar läste Mikael Wiehes dikt “En sång till modet” med stor inlevelse. “Här är en sång till alla / som vägrar att ge upp”.
Ett annat annorlunda inslag var en tonsättning av “Sinnesrobönen. “Gud ge mig sinnesro / att acceptera det jag inte kan förändra /mod att förändra det jag kan / förstånd att inse skillnaden.”
Under lördagens samling medverkade Tranåsparet Christina “Tinna” och Per-Gunnar “Pecka” Enocsson. Birgit Ekstedt Carlsson var kvällens programledare och ställde några frågor till Pecka om hans engagemang för samhällets utsatta grupper.
- Under mina 17 år som pastor i Tranås har jag skaffat mig många vänner bland de mest behövande. “Jag tror att Gud är särskilt nära dem som har det svårast. Att döma de svaga är mot evangeliet.”
Under Per-Gunnars förkunnelse sjöng makan Christina flera sånger med klar stämma till eget pianospel: “Jag kan ej tvivla” av Roland Utbult / “Korset där Jesus gav sitt liv” av Pelle Karlsson /´ “Din är äran” av Maria Gustin – Bergström / “Mitt liv i dina händer” av Claes Vårdstedt.
I sin innehållsrika förkunnelse kring den kristna trons viktigaste händelser sa pastor Pecka:
- Avrättningsredskapet korset förvandlas till en älskad identitetsmarkör.
- Synd är inte främst ett brott mot bud och regler utan ett relationsbrott mot Gud, medmänniskor och oss själva.
- Korset berättar om honom som lämnar toppen och tar sig ner till tillvarons djupaste botten.
- Korset lär oss att be om förlåtelse och sedan ge förlåtelsen vidare till medmänniskor.
- Jesus hade sitt hjärta i skärningspunkten mellan det gudomliga och det mänskliga.
Under söndagens gudstjänst predikade Irene Oskarsson och med sång medverkade Folke Wilhelmsson och Thord Granlinger.
Vid samtliga tre samlingar inbjöds till servering med “bönhuskaffe “i kyrkbänken.
Annons