Text & foto: Kjell Olof Bohlin. Foto: Ingegärd Malmberg Bohlin.
På valborgsmässoafton hälsades våren välkommen på flera platser i Aneby. En av platserna var Vireda där det på gamla stationsplanen samlades en stor skara, ett stycke över hundra besökare, för att i ljuvligt vårväder fira den älskade årstidens ankomst.
Ett ungdomligt fackeltåg utgick från Pingstkyrkan, för att tända den rishög som fanns mitt på stationsplanen. Till en början ville elden inte ta fyr, men efter en tid tog lågorna hand om den rishög som i år inte var särskilt stor. Torka och nya regler om eldning bidrog till den begränsade storleken.
Ett välkommen framfördes av sockenföreningens ordförande Mikael Bäckström, som även presenterade de medverkande.
Haurida-Vireda manskör sjöng ett antal välkända körsånger, förknippade med vårens ankomst:
Vintern rasat ut / Längtan till landet, Vårkoral av Mats Paulson, Vårpsalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” och Härlig är jorden. En annorlunda vårsång var ”Smålandssången” skriven av syskonparet Linnea och Ivar Widéen från Bellö. Den första raden är bekant för många: ”Röd lyser stugan / bak hängbjörkens slöja / Känner du hemmet från barndomens år?”
I sitt vårtal berättade Håkan Lagerqvist om ladusvalans 1.400 mil långa resa från tropiska Sydafrika till takpannan i Småland. ”Visst är det ett mirakel, som bör få oss att ana en skapare.”
Även de blommor, som redan kommit och är på väg till oss, blev ett exempel på skapelsens skönhet och visdom. En strof av Teofil Engström citerades: Den lilla blomman jag glömmer ej / den himmelsblåa förgätmigej / Fast utan ord den bilden ger mig bud / det finns en Gud.”
Ett fyrfaldigt leve för den svenska våren och nationalsången avslutade ett innehållsrikt vårtal.
Till festen hörde även möjlighet att köpa korv och dricka. Den som önskade kunde sedan gå till ”After fire” i Vireda Pingstkyrka, för fortsatt servering och gemenskap.
Annons