Kattugglor ringmärkta en vårdag i vackra Vireda

Text & foto: Kjell Olof Bohlin.

Det verkar nästan som det blivit försommar redan i början av maj. Temperaturen har passerat 20-gränsen och trädens löv börjar ge sin färg åt landskapet.

”Vi skall ha ringmärkning av våra fyra kattuggleungar i eftermiddag. Har ni lust att titta?” Så frågade vår trevlige danske granne Christian Faaberg Lensbjerg i prästgården den 3 maj.

Bosse Jägenstedt spanar in ugglorna i holken.

Klart att vi ville bevittna detta unika skådespel. Vi spanade efter de två experter som skulle utföra denna för oss så spännande handling. Först kom Bosse Jägenstedt från Hultrum med hustru Anita. Det är Bosse som byggt uggleholken och hjälpt Christian att montera in en kamerautrustning.

Därefter anlände Mats Thorin, Anebys egen fågelexpert. ”Jag har ringmärkt hundratusen fåglar, så jag har en viss vana sedan 1970-talet.”

Kattuggeleungarna förevigades på bild innan de åter fick flytta in i sin holk.

Det restes en lång stege mot den plats där holken fanns. Det lyckades inte att fånga kattugglehonan i den hov som skapats för detta tillfälle. Hon flög ut ur holken med snabba vingslag. Upp för stegen klättrade Bosse Jägenstedt, monterade bort en vägg med skruvdragare, och placerade de små dunbollarna i en tygsäck.

Lugnt och metodiskt ringmärktes ugglorna.

Nere på marken skedde sedan ringmärkningen med ömma händer. Innan ungarna skulle åter till sin holk fotograferades de av besökarna. Allt gick bra men mor Kattuggla syntes inte till. Christian kunde sedan meddela att han såg i kameran att hon återvänt under natten. Vilket storslaget äventyr!

AnebyNytts reporter ville sedan kolla om backsipporna redan nu ville visa sin prakt. På en kulle utanför Vireda brukar denna skönhetsexplosion inträffa en bit in i maj. Inga hästar syntes till. När elstängslet hakats av var det dags att bestiga kullen.

Först mötet med några enstaka backsippor, sedan ett hav av sippor som skimrade i solen högst upp på kullen. En naturupplevelse som blivit en tradition i tidig försommartid.

Backsippor i Vireda.

På vägen ned hörs tramp av hästar, som kommit från ingenstans. Två ståtliga hästar slickar reportern i nacken och visar sin fredliga uppenbarelse. En viss rädsla och böner till den allsmäktige följde mina snabba steg mot utgången. Lyckligtvis stannade hästarna på rätt sida stängslet, när  låsanordningen hakats på.

Hästarna som fick reportern att be böner till den allsmäktige.

På hemvägen stod en skylt vid gamla lärarbostaden om loppis på gården. Ett stopp för foto på vackra dockor och diverse kramdjur fick avsluta en givande försommardag.

Loppis vid den gamla lärarbostaden.

Annons

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Please Wait