Text & foto: Kjell Olof Bohlin, med inlägg av Ingegärd Malmberg Bohlin

Ingegärd och Kjell Olof var bjudna till bröllop i Djura kyrka i närheten av Gagnef.

Det var Kjell Olofs brorson Kristoffer Bohlin, som skulle ingå äktenskap med dalkullan Johanna Näs lördagen den 11 maj 2024.

Naturligtvis tackade vi ja till denna inbjudan och gladdes över att på nytt få besöka vårt favoritlandskap Dalarna. Vi hade bokat två nätter på fantastiska hotellet Åkerblads i Tällberg. Där har vi bott fem gånger i samband med våra jämna högtidsdagar. Det kan nämnas att Åkerblads hotell och gästgiveri startade sin verksamhet på 1400-talet och har funnits i samma släkt under hela tiden. Nu är det den 28:e generationen, som är ägare.

Vi startade glada, tidigt fredagen innan bröllopsdagen och passerade Gränna, Mjölby, Motala innan vi nådde ett tidigare besökt trädgårdscafé i Askersund. Vilken rabarberpaj! Här mötte vi två Nässjövänner, som just kommit till detta café per motorcykel.

Fortsättning mot Örebro och sedan Bergslagsdiagonalen genom Bergslagens gruvsamhällen i riktning mot vårt älskade Dalarna.

Två mil innan gränsen till Dalarna, började bilen vibrera och förlora i dragkraft. Bekymrade körde vi in på en parkeringsficka och bad böner om nödvändig hjälp, för att komma vidare.

Han som var mottagare av våra böner, var inte benägen att direkt fixa en pajad tändspole. ”Ni får ge er till tåls, jag har verkstäder för sånt”, sa han nog, om vi lyssnat.

Ett telefonsamtal till Mobilitetsgarantin ledde till en bilbärgare som fanns tio mil bort i Borlänge. Efter ett par timmars väntan dök bilbärgaren Fredrik Holstein upp. Med sig hade han en kompis som kom med lastbil och avskärmade vägen med koner under själva bärgningsarbetet.

”Ska vi sitta i vår bil under färden” undrade herr Bohlin. Bärgaren skrattade och sa att han hade plats i bärgningsbilen. Resan till en verkstad i Ludvika, med vår bil rullande på bakhjulen, tog lite mer än en timma. Verkstaden hade stängt för helgen och vår bil placerades innanför grindarna i väntan på måndagen.

Vi hade försökt få tag på vårt försäkringsbolag, för att boka hyrbil. Där var det stängt för helgen och vi fick veta att hyresbil inte ingick i vår basservice. Bärgaren Fredrik blev irriterad och lyckades få tag på en jourperson på Folksam, som såg till att vi fick hyrbil i tre dagar på bolagets bekostnad. ”Vill du att jag bokar en taxi till platsen där hyrbilen väntar?” Det ville vi och lastade in bagage och bröllopskläder i en taxibil.

Den bil vi fick hyra var automatväxlad till skillnad från vår Skoda Fabia med manuell växel.

Efter några försök att starta lyckades vi komma i väg i riktning mot Tällberg, där vi beställt en stor middag. Ett meddelande till Åkerblads om vår försening ledde till att vi fick rätten serverad klockan nio. Vår försening var mer än sex timmar, men den mat som serverades var av yppersta klass. Det kan nämnas att vi använt fyra olika fordon för att till sist nå fram till vårt resmål. (Vår egen, bärgarens bil, taxibil och hyrbil) Våra böner övergick i tacksamma ord.

Det bröllop som skedde i Djura medeltidskyrka, blev en upplevelse för samtliga hundra gäster.

Vackra folkdräkter, levande sång och musik och dekorationer i mästarklass, blev en skön inramning till innehållet i vigselakten. Att höra sin dotter spela tvärflöjt i flera folkmusiklåtar blev en särskild upplevelse för hennes pappa.

Den efterföljande festen i Övermo Bystuga utanför Leksand blev en blandning av fest, teater och gemenskap. Brudens släktingar hade ordnat med filminslag från olika perioder i parets liv. Mannen som skulle åka en gammal moped till den inköpta villan i Huddinge utanför Stockholm för att inspektera och betygsätta boendet, blev en komisk höjdpunkt. Han kom fel flera gånger och kom aldrig fram till Stockholm. Filmen hade passat som TV-underhållning.

Kaffekopparna som användes i samband med bröllopstårtans intagande, hade drejats av brudgummens mor Gun-Britt Bohlin. Den frivilliga avgiften för en unik kaffemugg gick till bröllopsparet. Alla hundra kopparna gick åt.

När brudparet skulle lämna festen användes en större båt, som omgiven av facklors sken förde de tu på Österdalälvens blanka skymningsvatten mot gemensam framtid.

Vi fick stanna en extra dag på Åkerblads och hoppades att bilen skulle bli klar under måndagen. Besked kom på morgonen att en tändspole med tändkabel var problemet.

Dessvärre fanns inte delarna hemma i Ludvika, utan måste beställas för leverans nästa dag. Vi fick nu på egen bekostnad beställa hyrbil ytterligare ett dygn.

Var skulle vi övernatta till rimlig kostnad? Servicemannen tipsade om Grangärde, en plats förknippad med poeten Dan Andersson. (”Det finns något bortom bergen”  och ”Jag skall gå genom tysta skyar” är välkända sånger med text av just Dan Andersson).

Vi hamnade till sist på Brunnsviks klassiska folkhögskola, också den förknippad med Dan Anderssons bildningshunger. Där mötte vi den förtjusande värdinnan Anette Nyberg, som just öppnat det första hotellrummet i ett kommande gästhotell. ”Ni är så välkomna och ni skall veta att ni är våra första gäster.” När jag lämnat några av mina poesikort som tack, kom orden direkt: ”Dom vill jag förstora och sätta upp i varje rum.” Man kan bli stolt för mindre! Jag är både folkhögskolelärare och beundrare av Dan Anderssons poesi.

Efter god hotellfrukost på tisdagens morgon kom ett besked från Skodaverkstaden i Ludvika:

”Er bil är nu lagad och finns att hämta så snart ni vill”. Ett dämpat ”Halleluja” blev mitt glädjerop. Nu skulle vi flytta packningen till rätt bil, betala och åka mot vackra Vireda, två dagar försenade. ”Tänk så mycket trevliga människor vi träffat under dessa dagar”, framhöll Ingegärd. Många av dem på grund av vårt bilhaveri på uppvägen. ”Även killen på McDonalds i Ludvika, där vi åt måndag kväll, mötte oss med hjärtlig vänlighet. Ingegärd berömde hans vänliga blick och pastor Bohlin önskade honom Guds välsignelse.

Vi hade inte mer bråttom hem än att vi hann hälsa på våra goda vänner Marie-Anne och Nils Holmberg i Nora. Även detta möte kändes som en gudomlig hälsning. Nils Holmberg är den ende pastor som tagit EM-medalj i Friidrott, 400 meter i stafett 1958 på Stockholms stadium.

Två dygn försenade, men många upplevelser rikare. Ingegärd hann precis hem till en guidning av 40 personer i Vireda kyrka.

---

Annons