Text & foto: Kjell Olof Bohlin.
Vid månadens trivselträff i Vireda Pingstkyrka tisdagen den 12 november medverkade Ingegärd Malmberg Bohlin med ämnet ”Vandring över minnets ängar”.
Ingegärd valde att berätta några episoder från sin uppväxt på två platser inom Aneby kommun.
- Jag växte upp i Älgön nära Nordsjö och bodde på en gård vid vägs ände.
- Förutom mor och far fanns där min lillebror Karl Axel, farfar och en rad namngivna fantasifigurer.
- Trots att jag levde ganska isolerat saknade jag ingenting. Min barndom var lycklig och jag känner stor tacksamhet över livets början.
- Gud fanns från början i min vardag. Genom mammas berättelser var han med i allt som hände. ”Gud är alltid hemma”, sa mamma när jag trodde att jag såg honom sitta i en fåtölj på ett kalas.
- Bland de grannar som fanns inom närområdet minns jag särskilt Selma och Frans, som skapade trygghet och hemkänsla.
- När vi flyttade från Älgön till en gård i Björka var en av orsakerna att jag skulle ha närmare till den väntande skolan i Bälaryd.
- Min första skoltid kändes som en begränsning av fritiden. Endast hotet om kvarsittning fick mig att börja läsa och anpassa mig till skolans schema.
- Jag fick lära mig att ”Gud är kärlek” och använde ofta denna bibelvers i söndagsskolan, när vi skulle läsa upp en bibeltext utantill. ”Det är egentligen den enda grund vi behöver för vår tro.”
Ett råd som Ingegärd ville lämna till lyssnarna var att ”ställa frågor till föräldrar och äldre anhöriga, för att få kunskap om deras liv”.
En annan uppmaning var att söka efter de gåvor som Skaparen gett var och en. ”Var och en är skapad helt unik och har till uppgift att använda sin gåvor.”
- När Ingegärds föräldrar skulle flytta från gården i Björka till samhället Aneby, hände något mycket speciellt vid packningen av flyttkartongerna. ”Pappa ville ha med sina gamla arbetsbyxor, men jag hindrade honom. ”Inte kan du gå med dem i samhället.” Han lämnade dem i tystnad, men jag förstod snart att detta var hans livlina till ett liv som jordens och skogens man.
Ingegärd hade tagit med sig sin klänning från femårsåldern, sina första skor och skolans första läsebok.
Ingegärd avslutade sin medverkan med påståendet ”av alla dumma saker jag sagt och gjort var detta det allra dummaste”.