Text & foto: Tobias Marbenius
I lördags hölls Aneby Visfest i Aneby Folkets Park. Sju artister, en del tillsammans med medmusikanter, bjöd besökarna på en trevlig kväll med musik av hög kvalité.
Till skillnad från tidigare år höll visfesten på i en dag mot tidigare två. Tidigare har underhållningen skett från folkparkens stora scen, men i år hölls festen inne på dansbanan.
Besökarantalet kunde ha varit betydligt fler, men de ca 120 stycken besökarna såg till att överösa artisterna med rejäla applåder ändå. Först ut på festivalen var Nässjösonen Daniel Undfors, efter Daniels framträdande var det dags för Matilda Lundberg.
Peppe Ekberg tog sedan över scenen och fick med sig publiken på noterna.
Sanna Carlstedt stod sedan i tur och varvade sånger med bland annat anekdoter från turnélivet.
Visfestens konferencierer var Aneby Folkets Parks ordförande Lena Algeskär och hennes syster Susann. Systrarna driver podden “Nått gammalt, nått nytt, nått lånat, nått blått”.
Nick Borgen inledde med ett par Cornelis Vreeswijk låtar. Under sina 45 minuter i rampljuset uppmärksammade han bland annat Paul McCartneys 80-årsdag med ett medley med välkända Beatles-låtar. Allsång bland publiken blev det när Borgen drog igång ”We Are All The Winners”.
Mikael Rickfors äntrade scenen med sin kärlek Louise Raeder på sång / percassion och gitarristen Jonathan Stenson. Som första låt framförde de Grymlings-låten “Mitt bästa för dig” och publiken var inte sena att hänga på i varken handklapp eller sång. Låt nummer två var även det en “Grymlings”, balladen “Där gullvivan blommar”, vilket trion gjorde fantastiskt bra.
Rickfors lirade även den nya låten “A Resaon Why” som antagligen kommer att släppas nu i sommar. I presentationen av låten berättar Rickfors att han för ett tag sedan friade till Louise, och att hon sa ja. Vi får se när klockorna kommer att ringa. “A Resaon Why” handlar lite om det.
Sedan varvades lite “upptempolåtar” med lugnare låtar som “When a man loves a woman”. Rickfors och hans trio bjuder även på hitlåtar som “Tender Turns Tuff” och “Vart tog alla vilda kvinnor vägen?”
Som avslutning kom kanske inte den helt otippade “Vingar”. Stämningen, ljudet och temperaturen i lokalen höjdes till max. När trion tackade för sig möttes de av applåder som inte ville sluta, Louise Raeder började att sjunga på “Som stormen river öppet hav” och Rickfors stämde upp i en vacker duett.
På området fanns det olika matställen att välja på om magen kurrade. Bland annat fanns det korv och vårrullar. Emelie Fällgren och Alexander Lowejko kom från Björkenäs i Ormaryd och hade med sig sin specialitet, burgare av eldost. En grillostburgare toppad med lokalproducerade tillbehör.
Efter Rickfors var det dags för kvällens sista akt, och det var ingen mindre än gitarristen Janne Schaffer. Schaffer hängde på gitarren och drog igång med en ensam distad gitarr, som efter en stund fick sällskap av inspelat komp. Som sista artist hade Schaffer inga speciella tider att hålla sig till, utan såg till att publiken fick valuta för priset av entrébiljetten. Klockan 23:15 gick Schaffer på scenen och runt 01-tiden tystnade stärkaren. Då hade han gjort en återblick av hans musikaliska resa i form av både prat och musik.
Schaffer förklarade innan han körde igång “Fingermountain Blues” att hans blueslåtar bygger på den pentatoniska bluesskalan, men att han använder sig av många olika ackord och spelar bluesskalan tvärs över dem.
Schaffer framförde alla låtar instrumentalt, dock med undantaget av Gärdestads “Satellit” där Schaffer i refrängen sjöng, på villkoret att publiken också klämde i.
Schaffer fick hoppa in på kort varsel, då den inbokade artisten Jack Vreeswijk av hälsoskäl fått ställa in.
Lena Algeskär tackade till sist artisterna och publiken, och utryckte glädjen över deras närvaro.
