Text & foto: Kjell Olof Bohlin.
”Välkomna till en kväll där vi minns, hedrar och uppmärksammar de som lämnat oss. Och de som kämpar varje dag för att orka leva vidare.”
Så stod de på en folder, som delades ut till alla besökarna i Vireda kyrka i söndags. Eftersom konserten fick dubbleras, var det sammanlagt över 200 besökare denna speciella dag.
Medverkande vid dessa båda program var vissångaren och kompositören Peter Hallström, sångaren och kompositören Wille Ahnberg, kontrabasisten Sven Lindvall och sångerskan Amanda Broman.
För välkomnande ord svarade prästen Karin Sanell och för information om SPES (betyder Hopp på latin) svarade kvällens huvudansvariga Helena Ahnberg från Älmeberg utanför Vireda.
Det har tyvärr visats sig att just Aneby kommun har högsta antalet som valt att förkorta sitt liv, sett till befolkningstalet i Jönköpings län. Därför kändes dagens båda samlingar mycket aktuella.
I den inledande informationen fick besökarna veta att cirka 1.500 personer i Sverige väljer att förkorta sitt liv varje år. I kyrkans vapenhus fanns på en bänk 1.569 röda hjärtan i glas, som visade hur många som inte orkat leva förra året.
Beröringen var stark innan själva konserten började. Många av de församlade hade mist någon, som slutat sina dagar alldeles för tidigt.
De tolv sånger som framfördes hade som första inslag sången ”Ett uns av nåd”, skriven och framförd av Wille Ahnberg. ”Stenarna staplas till murar.” I kören kunde fyra klara stämmor höras.
Peter Hallströms sång om längtan att hitta hem igen påverkade lyssnarna, liksom bröderna Gärdestads sång ”I den stora sorgens famn”. Gärdestads sång framfördes med inlevelse och musikalitet av Amanda Broman. För ett basspel i den högre skolan svarade Sven Lindvall.
Wille Ahnberg talade om vikten av att ta hand om varandra innan han framförde sin sång om en ny värld, vägledd av både munspel och klockspel.
Tillsammans med välkända Sarah Dawn Finer har Peter Hallström skrivit sången ”Var inte rädd jag går bredvid dig”. Framförandet av den visan blev en av kvällens höjdpunkter. Beröringen var total genom detta direkta tilltal.
Folkvisan ”Auld lang syne” har fått svensk text och tolkning av Tomas Stenström och nu fått namnet ”Ser du månen där du är i kväll”. Den sjöngs av Amanda Broman med en särskild ton i anknytning till kvällens tema.
En annan av höjdpunkterna var Wille Ahnbergs ”När din morgon kommer” skriven till en anhörig som inte orkade leva vidare. ”Kanske är din morgon redan här?”
Även Peter Hallström riktade en sång till en förlorad vän, ”Du kunde aldrig hitta lugn och ro”. Sången blev en hyllning till alla kämpande människor.
Amanda Bromans tolkning av Lisa Nilssons ”Nu är sommaren här men var är du min vän” skall man minnas länge – den fortsätter med alla årstider och ställer samma fråga.
När Wille Ahnberg hörde att två nära vänner skulle skiljas skrev han en visa med avgörande betydelse. ”Om nu kärleken har fört er ända hit, se på varandra utan krav.” – Dom är fortfarande gifta, sa Ahnberg.
Avslutningsvis framhöll Peter Hallström att ”musiken i första hand tröstar mig själv”.
Men en gång skrev han främst för andra. Tillsammans med Björn Skifs skrev han den tidlösa och älskade sången ”Håll mitt hjärta”. Vem var den som inte berördes med ovanlig styrka?
Karin Sanell tackade för en viktig kväll och utdelade välsignelsen.
I sockenstugan fanns en riklig servering arrangerad av Helena Ahnberg.
Snart var det dags för nästa konsert.
Annons