Text: Kjell Olof Bohlin. Foto: Tobias Marbenius.
Kanske är Halina Johansson den person i Anebys historia, som haft störst mod och livskraft.
Tisdagen den 26 september 2023 kommer för lång tid att stanna i minnet hos de många besökarna i Konserthuset. Detta beror på den musik- och teaterföreställning som framfördes av författaren, skådespelaren och sångerskan Ida Gustafsson, uppväxt i Aneby, och musikerna Johannes Nästesjö, Filip Runesson och Johan Ohlsson. Musikanterna hade även rollen som skådespelare vid flera tillfällen under föreställningen.
Om Halina Johansson berättar barnbarnet Ida Gustafsson följande:
Halina anlände med Folke Bernadottes vita bussar till Sverige och Aneby 1945. Hon var inte av judisk eller romsk härkomst. Hon var polsk medborgare och medlem av motståndsrörelsen. Bland 132000 andra kvinnor fick hon under tio månader utstå fruktansvärda förnedringsplågor i det tyska koncentrationslägret Ravensbrück.
Ida fortsätter att berätta följande bakgrund till den unika uppsättningen:
– Ända sedan jag skrev om Halina i mitt examensarbete, har jag känt att jag någon gång i framtiden skall ta upp tråden och sprida hennes berättelse vidare.
Mot slutet av den unika ljudboken, som rekommenderas varmt för inköp, kan man läsa:
Halina avled 1998 under en semestertripp med familjen till Västervik. Hennes död inträffade plötsligt när kroppspulsådern sprack. Kanske fick Halina gehör för sin önskan om att aldrig mer behöva utstå någon form av långvarig plåga?
Här följer en sammanfattning av innehållet i berättelsen om hjältekvinnan HALINA.
Föreställningen inleddes med att barnbarnet Sofie Thuresson välkomnade besökarna och fastställde att Halinas överlevnad är förutsättning för 47 barn och släktingars liv. På en skärm i Konserthuset visades dessa 47 hjärtan i lysande rött. ”Tänk om Halina hamnat i den kö som ledde direkt till gaskammaren. Nu hamnade hon i den arbetskö, som utnyttjades maximalt.”
Med instrumenten dragspel, kontrabas, piano, fiol och gitarr skapades en stämning som tillsammans med Idas sångförmåga åstadkom en atmosfär som berörde alla församlade.
– Hej, jag heter Halina och tillhör den opposition som Hitler förbjudit och bekämpade med döden.
Jag växte upp i Warszawa, som under kriget snabbt lades i ruiner.
– Eftersom jag tillhörde en partisanrörelse fängslades jag och fördes i en godsvagn tillsamman med 80 personer. I ett hörn fanns en hink som toalett. Alla måste stå under många timmars färd.
När vi anlänt till Ravensbrück blev det inskrivning, avlusning och klädbyte. Mitt nummer blev 59235. Mitt namn var ointressant.
I baracken fick vi sova fem kvinnor i samma säng. Utspisning av ”mat” var knapp och ovärdig en människa.
Jag vägrade göra Hitler-hälsning och straffades brutalt för detta. En gång när jag lyckats komma över tre potatisar, bands jag vid en stolpe och fick skylten ”Spotta tjuv” hängd kring halsen.
Min uppgift innan frigivningen var att köra dödade medmänniskor till krematorieugnen.
När Hitler våren 1945 förstod att nederlaget var ett faktum, befalldes att alla fångar skulle avrättas.
Plötsligt kom vänliga människor till lägret och gav oss frihet och mat. I Bernadottes och Röda Korsets vita bussar kördes vi mot Sverige.
I Aneby hissades flaggor vid vår ankomst till friheten.
I den avslutande sången ”Fredens sång” lyder sista versen: ”Vi tvättar oss rena / och man får äta sig mätt / min längtan har väntat sig fram / Magra, trötta kroppen somnar nu fri / i soldränkta himlar firar vi.”
Föreställningen spelades även upp för delar av kommunens skolor och visades således i Aneby totalt tre gånger. Över 500 personer såg föreställningen.
Arrangörer var Aneby bibliotek tillsammans med samarbetspartnerna Svenska kyrkan, Lions, Studieförbundet Vuxenskolan och Rotary.
Annons