Text & foto: Tobias Marbenius
– Det är inte ofta det är så kallt i längre perioder så att fallet fryser till is, berättar Martin Hjälle som idag var och isklättrade i södra Sveriges högsta vattenfall vid Stalpet.
Nässjöbon Martin Hjälle tog sig denna soliga vinterdag till grannkommunen Aneby och Stalpets vattenfall. Med sig hade han utrustning så som klätterskor, stegjärn, isyxa, klättringssele och rep för att bestiga det isiga fallet. Klättring har varit en hobby för Martin i många år.
Martin berättar att under isbildningen som blivit forsar fortfarande vattnet ner, så det är inte särskilt tjock is att få fäste i med isyxan. Isen har byggts upp från botten i fallet, så det kan bli lite svajigt på vissa ställen, förklara Martin.
– Jag var här för 4-5 år sedan och klättrade, då var det precis som idag, is på fallet och en solig dag. Det är inte ofta det är så kallt att det blir så här mycket is, säger Martin.
Innan Martin tar sig ner för fallet fäster han en säkerhetslina runt ett träd, kontrollerar att karbinerna som sitter fast på klättringsselen är ordentligt stängda. – Det är mycket som är vasst när man isklättrar, så man vill inte falla förklarar Martin och berättar vidare om en självupplevd händelse, medans Martin berättade gick mina tankar till den dramatisk inledningen till filmen Vertical Limit. I Martins berättelse slutade det som väl var bättre.
– När jag tagit mig ner för fallet så är det dags att ta sig upp igen, att ta sig upp är svårast, ner är betydligt lättare och ner kommer man ju alltid, säger Martin med ett leende. Denna soliga dag klättrade han i båda fallen, på flera olika ställen.
Martin är medlem i Höglandsklättrarna Eksjö Klätterklubb. – Vanligtvis brukar vi vara två som klättrar tillsammans, men idag klättrar jag själv, berättar Martin och fäster på nytt säkerhetslinan i ett träd för att åter bege sig ner i fallet.
